Facing the Giants

MÅNADSTEXT DECEMBER 2007

av Karin Bengtsson

 FILMFAKTA

Sherwood Pictures's Facing the Giants

FAKTA  REGI: Alex Kendricks
 SPELTID: 111 min
 GENRE: Drama / Sport
 ÅR: 2006

DITT BETYG (1-5)

     

LÄNKAR  FACING THE GIANTS På IMDB

Jag har sett en hel del sportfilmer. Amerikanska filmer om basketlag, fotbollslag, street dance-lag, hockeylag... som genom hård träning får lära sig att inget är omöjligt - för den som kämpar, tror på laget, tror på sig själv, inte ger upp osv. osv.

De berör mig faktiskt alltid... Även om man VET att de kommer att vinna Finalmatchen - mot alla odds - så ryser jag varje gång (Löjligt va!)

Men här kommer en ny sportfilm. Den är kristen, och ja, den är amerikansk och det märks - men den kan ändå inte jämställas med de andra. Här handlar det i princip om samma saker - ett fotbollslag som bara förlorar, tränaren hotas med avsked osv. Men skillnaden ligger här i att inget är omöjligt - när Gud är på ens sida. Det finns en "kristus-doft" genom hela filmen. När tränaren lär sig att lita på Gud och att sätta Gud främst, att prisa Honom om de vinner eller förlorar, och ger den övertygelsen vidare till ladet, då luktar det GOTT...

Det kan verka och låta banalt - visst, tro på Gud så ordnar sig allt - och nog vet jag att det inte fungerar så alltid i livet. Nog blir det mycket bönesvar och glädjetårar i denna filmen på ett "kompakt" sätt. men det finns ju inte plats att skildra all vånda som finns mellan bönesvaren. Ändå är det en film som stärker ens tro, och allt som gör det är bara gott.

Många gånger i livet har jag sagt till Gud att nu ORKAR jag inte mer, det GÅR inte. Tyvärr Gud, men detta är min gräns. Det som talade mest till mig i filmen är när tränaren på ett hårt sätt lär en kille att det att göra sitt allra bästa, är MYCKET mer än man tror - det är, eller kan vara, att spränga sina gränser för vad man tror att man orkar och klarar av. "Gör ditt bästa - och lämna resten till Gud".

Tänkte att ofta har Gud gjort så med mig, som en tuff coach: "Jodå Karin, kom igen, lite till - ge inte upp, DU KAN!". Och för första gången, tror jag, kunde jag här, mitt under filmen, säga TACK till Gud för Hans tuffa coaching... Herre, Du har sprängt mina gränser - Du vet bäst hur mycket jag klarar.

På slutet upprepas det som har blivit mitt livs "valspråk" - INGET ÄR OMÖJLIGT FÖR GUD. Jag blir så berörd av filmen därför att den handlar om mycket mer än att vinna. Den handlar om att förlora också - på rätt sätt. Förlora är en del av livet. Den visar både äkta smärta och äkta tacksamhet. Hur mycket Gud vill ge oss om vi överlåter allt (ALLT) till Honom.

Nog finns det saker man kunde kritisera i Facing the Giants om man ville. Men varför skulle jag? När det märks att det är människor som älskar och känner Gud som har gjort den - så räcker det för mig.

"As long as we honor God, nothing is impossible".

- Björkeröd, december 2007 - Karin Bengtsson